Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre om vädret. Men lektor Lyckstadius gladde
sig åt, att det redan var supväder så tidigt på
hösten.
Otto Berntsson hade nu redan varit lärare i
två veckor. På sitt sätt var det ändå en rätt
egendomlig känsla. När han kom in i andra klassen,
där han var klassföreståndare, kände han det
tämligen ansvarsfullt att ha alla dessa ögon riktade på
sig. Pojkarna betraktade honom i alla fall
tydligen som ett slags högre väsen, som man måste
lura och bedraga under iakttagande av den största
försiktighet. Han hade ju i alla fall deras timliga
väl och ve i sin hand för närvarande och om de
också icke medvetet ansågo honom som ofelbar,
fordrade de i alla fall, att han aldrig fick misstaga
sig. I fjärde klassen började redan skepticismen.
Han märkte, att de små andraklassarna gjorde sig
mycket större möda, när de ville föra honom
bakom ljuset och det smickrade honom.
En viktig institution i hans liv var madam
Ångberg, Madammen var så ödmjuk, att han genast
fick för sig, att hon måste vara falsk. Samtidigt
med att hon övergick till nyansen madam hade
hon anlagt schalett och hon var förvissad om att
detta »madam» och denna schalett skulle räknas
henne till rättfärdighet på domens dag. Berntsson
hade också mycket snart, bl. a. då han gjorde visit
hos majorens och talade om madam Ångberg,
kommit underfund med, att madammen i själva verket
var en ganska betydande person. Hennes
ödmjukhet och ringhet gjorde henne snart ytterst
populär och uppburen bland stadens fruar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
