Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den röda tapeten och de solida schaggmöblerna
verkade enkelt borgarhem och i vrårna dröjde en
svag doft av forna sexor, iskyld punsch och
susande groggar och det låga taket med vit vävnad
spänd över grova bjälkar gav en känsla av
förtrolighet, intimitet och trevnad. Och genom
rummet svävade Karin och presterade vad som behövdes
av kvinnlig charm, medan regnet trummade »helan
går» på rutan. Och nu knackade det på dörren,
som öppnades och insläppte redaktör Oliver Ölén.
Redaktören var naturligtvis inte redaktör, men han
var medarbetare i Borgestads-Posten. Där hade
han vid unga år börjat som idealist i allmänhet,
som skrev vers 6:e november m. fl. festdagar och
för övrigt vid bättre lik. För detta tog han dock
aldrig betalning. Ty det sorgliga med honom var
just att han gjorde det av övertygelse. Därför
blev det just heller aldrig något av honom, men
efter tjugu år hade han i alla fall avancerat till
redaktionssekreterare.
Men han förblev dock trots denna upphöjelse
den han var som barn, och hans livs olycka var,
att han var skald. Skalder äro vi ju alla mer eller
mindre, men det är dock endast åt ett
proportionsvis ringa fåtal olyckliga som de blinda gudarna
utlottat den obotliga lusten att uttrycka det i ord.
Och redaktör Ölén hade för resten en olycksalig
svårighet att rimma...
— Var hälsad! ropade lektor Lyckstadius.
Så släppte de fyra herrarna sig lösa över
smörgåsbordet och Sirii glasögon lyste av den rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
