Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera avundsvärda än min. Jag promenerar till
skolan på morgonen och går därifrån på middagen
i glad förvissning om att icke ha gjort någon
skada utan att pojkarna ögonblickligen skola
glömma den smörja, som jag enligt mitt åliggande
måste söka lära dem. Jag har sålunda tillfredsställelsen
av att ha fyllt min livsuppgift och kan i
frid ägna mig åt groggarna. Och med åren blir
man allt lyckligare, ens intressen förslappas,
synkretsen förminskas, den andliga sfären krymper
ihop, vilket har den naturliga följden att man blir
allt mera nöjd med sin lott. Och jag frågar, hur
många kunna vara det?
— Nu överdriver du, sade Sirius.
— Tvärtom. Jag är fullständigt nöjd med
mitt liv, vilket jag icke önskar att få ändrat det
allra minsta, och jag tackar gudarna för var dag
som går medan jag blir allt dummare, ty
dumheten är en dyrbar gåva som man icke bör
gräva ner utan med omsorg förvalta till eget och
sina medmänniskors bästa.
Mitt enda bekymmer är, att mina lärjungar
skola narras att hysa alltför stor respekt för mig.
Det är respekten som för närvarande som en
kräftskada vilar över skolan och pedagogiken. En
lärjunge som har respekt för sin lärare och
verkligen tror allt vad han säger, måste ju vara idiot
efter som hela skolan är anlagd på att bibringa
honom en fullständigt falsk världsbild allt ifrån
det lilla putset med skapelsen i första Mosebok
och till det stora skojet med svenska historien,
vilken avspeglar de fördomar en något bornerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
