Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort allt för att utbilda den men att det var
hopplöst. Gunnar såg på sin bror — det var verkligen
ledsamt om Herman skulle vara hopplös, han som
var så ung, vad i all världen hade han gjort?
Och han darrade när han hörde ordet karaktär,
ty han visste av erfarenhet att utbildande av
barnens karaktär var oupplösligt förbundet med stryk,
tårar och skrik. Men till all lycka var majoren
för upptagen för att ägna någon alltför livlig
uppmärksamhet åt denna karaktärsutbildning. Gunnar
försökte alltid att göra sig så liten som möjligt
att krympa ihop till ingenting för att fadern skulle
glömma bort att han existerade. Han åt så tyst
han kunde och ställde mjölkglaset ifrån sig utan
att det hördes ett ljud. I dag lyckades det också.
Majoren reste sig utan att ägna honom en tanke.
Han gick ner till sitt och Hermans rum och han
fick en plötslig lust att säga något.
— Herman, sade han, vad var farsan ond för?
Och han såg på sin bror med stora medlidsamma
ögon.
Men Herman bet sig bara i läppen:
— Håll käften på dig, sade han.
Gunnar förstod mycket väl, att han måste
säga så. Han skulle själv ha sagt på det viset.
För resten var det ju marknad och han skulle ha
roligt en hel dag. Han tog sin mössa och smet
ut i det han ägnade ulstern en skräckfylld tanke.
Men, majoren skulle ha sammanträde i stadsfullmäktige
på kvällen och hade för ögonblicket ingen
tanke på att utbilda Gunnars karaktär med ulstrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
