Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dylikt. Han kom därför oskadd undan och
begav sig åstad till torget.
Det var ett helt år sedan det var marknad
sist och det hela var som nytt igen. Ett
oöverskådligt oändligt vimmel och myller av människor
och hästar och kreatur och allting utbredde sig
framför landshövdingeresidensets risiga popplar.
Det måste vara minst några tusen vagnar med
frukt av alla slag, äpplen, päron och plommon,
potatis och blomkål. Jättelika massiva bönder i
tjocka kläder och med yllehalsdukar om halsen
stodo och hängde vid lassen och de voro så många
att man icke kunde räkna dem. För resten kunde
Gunnar inte överskåda dem, han var ju så liten
och när han kilade inne mellan vagnraderna tyckte
han, att han hade förlorat sig i ett ändlöst
människohav.
För resten kunde han knappt höra något för
det bedövande sorl som rådde. Hästarna
stampade, korna rmade, gummorna pratade och i ett
hörn av torget hördes några särskilt
genomträngande och lockande ljud. Han gick ditåt. Där
voro leksaksstånden och han blev genast alldeles
bländad. Nürnbergerkramet tillfredsställde hans
smak för det som var grant, och allt var en vild
symfoni av rött och blått och blänkande metall.
Där funnos röda och blå och för resten även gröna
trähästar, ballonger som liknade läckra
jätteplommon, där fanns sprattelgubbar och mycket annat.
Och där rådde framför allt ett hänförande oljud.
Särskilt populära voro en sorts röda tingestar,
som voro så beskaffade att om man blåste i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
