Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trämunstycket spände gummit ut sig och gav ifrån
sig ett skärande och förtjusande ljud. Alla hans
kamrater hade sådana, och somliga hade bollar
som hängde i ett gummiband. Dem kunde man
kasta i ryggen på någon och när denne vände sig
om, hade bollen flugit tillbaka till ens hand och
man sade bara:
— Vad bråkar du för? Har jag kastat någon
boll på dig, va?
Vidare fanns det också revolvrar med gummikolv,
och den fylldes med vatten, varefter man
sprutade på sina vänner och bekanta. Gunnar
kände sig en smula förvirrad av alla intryck som
stormade på honom med ens. Var för sig skulle
dessa olika saker kanske inte intresserat honom så
mycket men tillsammans tjusade de honom med
glansen av sin mängd, med det allmänna intrycket
av överflöd och rikedom, som man annars aldrig
hörde om annat än i Grimms sagor. Det gjorde
nästan ont i ögonen, och den där leksakssabeln ...
nåja!
Joel Ångberg spelade en framträdanae roll på
torget. Han hade tre kronor som han skramlade
med i fickan, han köpte ballonger och lät dem
gå i luften, trätte med torgfruarna om priset på
päron, svor och spottade, kort sagt betedde sig
som en fullvuxen buse och roade sig följaktligen
kungligt. Det var han som lyckades binda ihop
ett par bondgummor med ett snöre, medan de
stodo mitt emot varandra och drucko kaffe på bit.
Det var han som först gjorde experimentet med
att kasta ryska smällare i ryggen på bonddrängarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
