Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flinande fästmö. Och han sade följande underbara
ord:
— Tag dig en sockerdricka till, Agnes. Vad
fan, tror du inte jag skiter i femton öre?
Gunnar betraktade honom, allvarligt och med
uppriktig beundran.
Och så det att Joel hade tre kronor! Hans
pappa var avskedad vaktmästare och hade för resten
varit full nyligen och ställt till skandal — Gunnar
hade hört sin pappa och mamma tala om den
saken och beskärma sig. Men Gunnars pappa
var ju själva major Holt. Hur kan det då komma
sig att Joel har tre kronor och lever som en furste,
under det att jag inte har ett öre? Det kunde
aldrig gå riktigt ihop, det var ju alldeles
rosenrasande orimligt.
Han grubblade.
Men i detsamma kom gamla polis Pettersson
löpande, svettig och varm av tjänstenit. Han hade
haft en stor dag och redan inburat tolv bönder,
han for som ett guds gissel kors och tvärs över
torget och häktade, och ändock hade han den
bästa delen av dagen kvar. Nu fick han se
drängen som bjudit Agnes på sockerdricka. Han hade
själv fått fram en liter och smusslade med den
medan han stod och småraglade för sig själv.
Men han sade inte ett ord.
— Vad är det där för väsen? sade gamla
polis Pettersson och gick på honom, uppblåst av
att få uppträda för en stor och intresserad
åhörarskara. — Stoppa ner litern med detsamma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
