Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pappa få ta fram med rottingen! Jojo! Och
rektorn! Nå, vilken väg har man kommit in? —
Jaså där, genom staketet — jo jo, här skall lagas
och sättas taggig stängseltràd och en blodhund
skall jag ha här, det borde jag ha tänkt på förut!
Marsch över nu, lilla lymmel!
Och kammarherrn släppte sitt halvt förlamade
offer och vandrade in till sitt, sedan han sett det
slinka genom staketet.
Inne på bakgården varifrån inbrottet hade
gjorts, stod förbrytarnas konung skäligen blek om
nosen, och de andra verkade mest som gelé.
— Vad sa han? Vad gjorde han? Tänker
han anmäla det för rektorn?
Gunnar skrattade till, en smula konstlat och
främmande tyckte han själv.
— Anmäla? Jo, det kan du ge dig fan på!
— Han såg inte mig! sade Joel.
— Det tar nog dom djävlarna reda på!
— Skvallrar du om att jag var med, fortfor
Joel och satte knytnäven under Gunnars näsa, så
vrider jag nosen av dig.
Gunnar förde undan knytnäven.
— Tag bort kardan! Jag kan nog säga, att jag
gjorde det ensam, om det går i dem.
— Du är bussig! sade Joel. Grabbar!
Han vände sig om efter de andra, men de
hade så att säga smält bort ur perspektivet,
uppslukats som skuggor, utplånats och blivit till ett
intet. Även mönstergossen Kristian hade
försvunnit från sitt avträdestak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
