Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela saken föga angick honom och tittade ut
genom fönstret.
— Var Ångberg med?
— Jaa.
— Varför reste sig inte Ångberg upp genast?
Joel funderade en stund:
— Jag trodde inte rektorn hade reda på det,
sade den fräcke lymmeln.
— Det var en skön själs bekännelse! infogade
Sirius, men tystnade för en blick av rektorn.
— Då I nu haven erkänt edert klandervärda
handlingssätt, återstår det för mig att taga reda
på, vem utav eder som förlett de andra till
detsamma. Måhända kan man lättare förstå, att barn,
vilka i sina hem sakna en god uppfostran och
ledning och vilka — här blickade rektor Mandell
på Joel — t. o. m. hava dåliga exempel för ögonen,
kunna låta förleda sig till sådana moraliskt
förkastliga puts som ifrågavarande och man torde i
flera avseenden kunna döma dem mildare. Deras
motståndskraft i frestelsens stund, då den onde
lockar dem med goda ting, det må nu vara äpplen
eller annat som gossar sätta värde på, måste ju
vara mindre. Men då gossar, vilka i sitt hem
dagligen ha det bästa föredöme för ögonen — här
riktades guldpincenéen mot Gunnar — varav de
kunna hämta tröst och ledning och kraft mot
lockelserna, deltaga i oärliga påfund, måste detta
bero på dåliga anlag eller snarare på en långt
gången förhärdelse, vilken måste brytas genom ett
strängare straff. Gossar, jag kommer nu att i tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
