Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan idiot och gå och anmäla major Holts pojke!
För den där usla äpplekartens skull! Vad skall
jag med den! Jag skall min själ låta hugga ner
trät med detsamma! När jag kommer hem! Hm!
Jaha!
— Jag behöver naturligtvis majoren! Jag
behöver nog majoren! grubblade han vidare och han
var så inne i sin nya idé, att han inte märkte
att landshövdingen kom gående bakom honom,
inte förrän han varseblev den väldiga skugga som
den oerhört långa landshövdingen kastade
framför sig. Då vände han sig om och hälsade mycket
artigt.
Landshövdingen log fryntligt med samma
oefterhärmliga min som han alltid hade och som
sade: Käre vän, visserligen är det en stor ära för
dig att få hälsa på mig, men tag det lugnt. I
grund och botten är jag ju inte mer än människa
jag heller, och som sagt, försök att ta det naturligt.
Hans hälsning var dock en nyans mera kordial
till en person, som stått hovet nära.
— Härligt väder i dag och kammarherrn är
ute och spatserar!
— Ja! Och hur mår grevinnan?
— Jag tackar, förträffligt.
Landshövding Hedenblad var född ofrälse
men hans fru var grevinna, och hon kallade sig
också för grevinnan Hedenblad.
— Vad jag skulle säga, fortfor kammarherrn,
tycker inte landshövdingen att det skulle kunna
vara idé för stan att lägga den nya kyrkogården
här ute, där det är gott om plats?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
