Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den kloka dockan Kurt, Auroras närmaste
förtrogna, mer än alla dessa tillsammantagna. I
det ögonblicket älskade hon honom. Och hon följde
med hundlik beundran alla hans rörelser, när han
gned äggula ur sina valrossmustascher, smackade
med tungan mot tänderna och slutligen tände
den cigarr, som Herman kom med.
— Du får inte röka än, Herman! sade
majoren. Men nästa år, när du har tagit studenten, så!
Herman bockade sig och gick ner till sitt.
Ovanpå kakelugnen hade han ett gömställe, där
han förvarade några saker, som han ville ha
för sig själv, ett par förbjudna böcker och så sina
dikter. Han tog fram manuskripten till dikterna
och satte sig att läsa igenom en som särskilt var
tillägnad henne. Han rättade den på ett par
ställen och satte sig sedan att renskriva den. På
soffan låg Gunnar och stirrade i taket.
— Är du hungrig? frågade Herman. Alltid
kan man väl strala en smeka te dig?
— Nej fan, sade Gunnar, jag vill inte ha!
Satan!
Han hade övergivit allt umgänge med Gud.
När kammarherrn kom promenerande på väg
till majoren anade denne inte, att det var honom
besöket gällde, förrän kammarherrn öppnade
grindarna till trädgården och omsorgsfullt stängde
dem bakom sig innan han gick uppför trappan.
Kammarherrn skickade in sitt kort till majoren,
ehuru man i allmänhet inte använde sig av så
utstuderad artighet i Borgestad. Men han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
