Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mja! Kort sagt, det finns mycket som är ovisst
och besynnerligt! Det finns mycket som är svårt
att avgöra! Man kan säga, att det är så, men man
kan också säga att det är på ett annat sätt! Ja!
Så löper man minst fara att misstaga sig. Inte
sant?
— Joo ... insköt den häpne majoren, som
undrade vart det skulle bära hän.
— Ja! Och vidare: Ni får ursäkta att jag
pratar så här, men jag vill bara ha sagt en sak:
Ni är en man vars omdöme jag uppskattar! Jag
har uppskattat det länge! Men jag börjar
uppskatta det allt mera. Ja, jag är en rättfram man!
Det får ni ursäkta. Och jag säger alltid precis
— vad jag tänker! Rakt i ansiktet! Det må bära
— eller brista! Apropå, så brukade alltid salig
kung Oscar skämta med mig för att jag var så
burdus av mig. Ja, som sagt! Vår tid är ju en
framåtskridandets tid, en utvecklingens tid, kort
sagt: tiden går, helt enkelt, framåt. Och den
ekonomiska utvecklingen! Ser ni! Män som ni och
jag, vi borde ju ha — om jag inte misstar mig —
samma syn på den ekonomiska utvecklingen! Ja!
På detta sätt närmade sig kammarherrn i
ständigt förminskade cirklar sitt egentliga ämne:
kyrkogårdsfrågan. När ordet första gången föll,
steg majoren upp och såg efter att dörren var väl
stängd. Därefter kastade de båda herrarna all
mask av yttre konvenans och artighet, rösterna
föllo i ett annat tonläge och de började språkas
vid som gamla bekanta. I halvannan timme
diskuterades problemet, och när kammarherrn reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
