Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så bra, att jag inte slog honom! tänkte han och
han blev rörd vid tanken på denna sin godhet.
— Sätt dig, min gosse! sade han när Gunnar
kom in med ögonen inkrupna långt in i
huvudskålen och ett utseende, som i hög grad verkade
dåligt samvete.
— Hm, sade majoren, du kanske har undrat
över att jag ingenting har sagt angående den här
historien i kammarherrns trädgård. Men ser du,
jag ville inhämta närmare underrättelser. Mja.
Kammarherrn har berättat — ja. Hur var det
egentligen med den där historien?
Gunnar teg.
— Var det du, som började?
— Ja, viskade Gunnar.
— Hm tja, men kammarherrn berättade, att
du ingenting hade tagit. Tog du verkligen
ingenting?
— Nej, sade Gunnar, som nu plötsligt klart
erinrade sig hela förloppet, jag bara bet i ett äpple
och Joel skakade ner äpplen, och jag släppte det
igen, och.
— Ja, att bita i ett äpple, det är ju inte så
farligt förstås. Ja det ställer det hela i en annan
dager. Denna gången tycks du vara jämförelsevis
oskyldig, ja som sagt, ja nu kan du gå! Men
en sak! Du skulle inte umgås med den där
Ångberg! Sälla dig i stället till Kristian!
Och Gunnar gick, tämligen vimmelkantig. Och
nu var det igen, som om han inte riktigt mindes
vad som hade hänt. Alldeles säker på sin sak
var han åtminstone inte. Men redan det, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
