Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu noga efter! Bröt inte Holt först sönder
kammarherrns staket?
— Nej.
— Tänk noga efter!
Gunnar vågade en hastig blick uppåt som om
han sökte någon som kunde hjälpa honom att
reda ut det hela, för själv kunde han inte komma
ihåg. Men han såg bara sina lärares bistra ögon
med nyfikenhet eller fientlighet riktade på honom
i väntan på svaret. Trettio par ögon rannsakade
honom i detta ögonblick, somliga med
glasögon som blänkte liksom hotande, andra med
blicken skuggad av betänksamt rynkade
ögonbryn. Rektor återtog med förkrossande auktoritativ
stämma:
— Säg nu uppriktigt och betänk att det
alltid är bäst att bekänna: var det inte Holt som
först bröt sönder staketet?
Två långa sekunders paus.
— Joo, sade Gunnar med osäker röst.
— Nå, men har Holt nu betänkt vad Holt
säger, är det nu ingen falsk bekännelse? Det är
alltså alldeles säkert, att Holt gjorde så?
— Jaa.
— Nu kan ni gå allesamman. — Mina herrar,
sade rektor Mandell med minen av en hund som
lyckligt försvarat ett ben som en annan hund
velat ta ifrån honom, mina herrar, ni ser sålunda,
att jag på det hela taget hade rätt. Låt vara att
han inte direkt föranlett tilltaget, så har han i alla fall
indirekt genom det dåliga exemplet han gav i och
med staketets nedbrytande, så att säga psykologiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
