Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, så gjorde det ingenting om man hade för
korta byxor eller en idiotisk blus.
Gunnar och Herman kunde aldrig inse det
riktiga häri och deras dåliga karaktärer förbättrades
inte det minsta genom deras kläder.
Nu var emellertid saken avgjord och majoren
diskuterade endast med majorskan hur dags de
skulle bege sig av. Det beslöts att majorskan
skulle gå före med gossarna och majoren komma
senare.
Nu vände sig majoren till Aurora, som i glad
och sjuårig oskuld satt och slevade i sig gröt och
sade till henne:
— Du ditt lilla pyre, du är för liten att gå
med. Du får vänta.
Aurora lät ett klingande skratt porla ut i luften
och svarade:
— Ja, vad fan gör det?
Det blev absolut dödstyst vid bordet och fyra
par ögon vände sig idiotiskt stirrande mot Aurora,
som förvånad mötte deras blickar.
— Hur var det du sa? kom sig majoren till
sist för med att fråga. Upprepa det!
— Vad fan gör det? sade Aurora litet
betuttad. Hon började ana, att hon hade sagt något
galet.
När detta fräcka svar för andra gången
förtonade, exploderade majoren. Aurora rycktes från
sin gröt, lades upp och fick stryk till dess
hon slutligen under skrik och tårar bekände att
hon hade hört pojkarna i skolan säga så flera
gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
