Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skarpa ordalag. Då skulle han se ut, som om
han inte hade märkt deras närvaro och svara:
— Har jag spottat på dig, va? Får jag inte
spotta var jag vill? När jag inte spottar på er?
Då måste de naturligtvis svara något, och i
så fall vore Joel obestridligen den förolämpade.
Resultat: smocka! En just icke vidare fin, men
av historiens största hjältar praktiserad diplomati,
som Joel senare skulle finna prisad hos bl. a.
Fredrik den store.
Men då inträffade det otroliga, att råttskallarna
inte ens reagerade för dessa spottkladdar, som
flögo dem om öronen. Djupt förolämpad härav
gick Joel fram och sparkade till deras kulor och
stenar, så att de försvunno i mörkret bland löv
och grus.
Då fräste det till en smula i den ene:
— Djävla kvanting!
Joel ryckte till. Det var en underligt vidrig
röst, pipig och rosslande, som om den kom ur
ett sjukt bröst.
— Kvanting för dig! Va? Får jag inte sparka
i sanden så mycket jag vill?
— Vi har inte gjort dig något. Kan vi inte
få spela i fred?
— Är det inte min sand lika mycket som
din? Djävla råttskallar!
Detta var dock för mycket. Råttskallarna
närmade sig hotfullt och Joel väntade dem
segerviss. Det blev också en ganska kort batalj. I en
handvändning lågo de båda två och rullade bland
löven. Hetsad av vämjelse över deras smuts och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
