Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidrighet hamrade Joel på dem. Slutligen smögo
de bort, tysta och kuvade. Först i gathörnet
vågade de slunga några förbannelser efter honom.
Så uppslukades de i en gränd.
Men Joel rörde icke en fot för att förfölja
dem. Det var en obehaglig seger, en vidrig, otäck
batalj och hans samvete sade honom bestämt att
han begått en lumpenhet och en feghet. Ty lika
rätt som det var att göra allt vad man kunde mot
lärarna och andra, som voro mäktigare än en
själv, lika uselt och tarvligt var det att anfalla och
besegra svagare och yngre. Han kände på sig att
han egentligen skulle velat klå en helt annan, någon
elegant herre i frack och lackskor och handskar.
Joel begav sig till hotell Lindquists port. Kanske
kunde där yppa sig något tillfälle att göra någon
förtret åt kamraterna, som skulle upp på balen.
När han kom till porten, hoppade hjärtat till
i honom av glädje. Han fick nämligen se greve
Palm stå och hänga därutanför, ett tacksamt objekt
att roa sig med. Greve Palm var en förfallen
individ som på tämligen osäkra grunder påstods
ha sett bättre dagar.
Numera var han obotlig alkoholist och han
var så fördärvad att han blev sjuk om man bara
sade: äck äck äck eller rrrapp rrrapp rrrapp till
honom. Han bar alltså sin Achilleshäl så blottad
som möjligt, och skolpojkarna som kände till
hans svaghet voro hans fasa. Rektor Mandell
hade sett sig nödsakad att utfärda formligt förbud
för att äckla greve Palm. Joel hoppade till av
förtjusning när han fick se honom och på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
