Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett djävla sätt, men han skulle, djävlar i hans
hjärteblod...
— Vi får skubba, sade Joel med något av en
beundrande klang i stämman. Och med detsamma
tog han till schappen. Just som han skulle svänga
om porten och ut på gatan, höll han på att råka
rakt i armarna på källarmästar Lindquist men
klarade sig ut utan olyckshändelse. Det blev i stället
Gunnar, som råkade ut för honom. Källarmästaren
grep honom i armen.
— Var det du som slog sönder rutan,
förbannade pojklymmel?
— Jag? sade Gunnar och mätte källarmästaren
med ett förkrossande ögonkast. Jag? Nä, det var
inte jag.
— Var har du varit då?
— På gården, svarade Gunnar fräckt.
— Jaså jaha, förlåt, jag ser att det är major
Holts son, mumlade källarmästar Lindquist och
försvann för att söka reda på den fräcke förövaren
av fönsterdådet.
Men Gunnar gick med spänstiga steg och
lätt samvete uppför trappan till stora salen.
Joel hade under tiden på en bakväg krånglat
sig ned till köket där han hade försänkningar hos
en av diskerskorna. Hans lilla bravad med greve
Palm hade emellertid iakttagits av herr
Lagergren-Björkquist som var på väg upp på balen och
ehuru hela scenen roade honom lät han sig icke
förledas av sitt privata nöje att glömma sin plikt.
Han skrev på natten en artikel med rubriken:
»Upprörande slarv av kommunal myndighet» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
