Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och således tillryggalägga den längsta möjliga
sträcka genom salen.
En timme dröjde det, tyckte pojkarna, medan
de strävade genom den oändliga öknen vars
parkettgolv tycktes glida undan när de skulle stiga
på det. Och under tiden fixerade tusen ögon
Hermans för korta byxor och röda händer som
icke hade några handskar och Gunnars löjliga
krage och sammetsblus. För denna förfärliga stund
hade Herman bävat ända sedan han fick veta,
att han måste gå på balen och han hade grubblat
på alla möjliga sätt att undgå den. Han
hade sökt komma före sin mamma för att hinna
in i tid, och när det inte gick, försökte han få
henne att komma för sent. Och dock hade han
måst tömma den bittra kalken. Med fatalistens
resignation böjde han sitt huvud. Han insåg att
det icke hade funnits någon möjlighet att undgå
det. Detta var ödet. Sedan årtusenden var det
bestämt, att han, Herman Holt skulle födas i
Borgestad och av just dessa föräldrar, och att hans
fader skulle vara major och tvinga honom att gå
på en bal, och det var av ödet ofrånkomligt
beslutat att balen skulle ske på just den dageil, den
kunde icke uppskjutas eller inställas, nej den måste
äga rum, och han måste ha ett par för korta
byxor och inga handskar kunde han få ha, nej
det var icke ödets vilja, och ingen makt på jorden
skulle ha kunnat skaffa honom handskar, och
ingenting kunde ändra det sedan världens begynnelse
beslutade, att han måste komma in just i det
ögonblick, då alla stodo och väntade på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
