Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Aequam memento rebus in arduis
servare mentem,
deklamerade han — det var nu en gång någon tyst
överenskommelse, att han skulle tala latin ibland
när han kom in på lokalen. Skall jag fatta de
ord, som du, o skriftställare och högt lysande
broder nyss yttrade, så, att du hyser ett allmänt
missnöje med den existensform till vilken vi alla
äro dömda eller endast med en eller annan perifer
omständighet som törhända kunde avhjälpas med
en viss kvantitet alkohol?
— Nej, nu får han inte dricka mer i kväll,
sade Karin.
— Nej, tag bara bort det! sade Oliver. Vad fan
hjälper det att supa! Under evighetens synvinkel
är vi i alla fall bara stoftkorn inför guds ansikte.
— Tja, sade lektor Lyckstadius, det skulle
man ju kunna säga, men vad är det man över
huvud inte kan säga? Det där har sagts så många
gånger och det blir inte sannare för det. Skulle
det verkligen vara ditt allvar att du är pessimist,
o skriftställare!
— Visst fan, vem är inte det? Det är klart,
att man är pessimist.
— Jag tror att du i grunden misstager dig,
min vän. Jag har sällan träffat en större optimist
än du!
— Vad fan säger du? Jag?
— Just du! I grund och botten tillhör du
de obotliga optimisterna, som går omkring och
regerar landet med er odrägliga levnadsglädje!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0173.html
