Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För all del!
— Säg en vits, sade Amanda, som hade tagit
plats i soffan.
— Pip, sade Joel.
— Usch vad du är otäck, tacka vet jag den
där pojken, han är söt, kom hit lilla pastorn,
lockade Amanda, och Herman satte sig bredvid
henne i soffan.
Hans huvud svindlade. Detta var alltså
kvinnan, tänkte han och kände ett stygn inom sig,
Nej det är inte möjligt... Och han stirrade på
Amandas jämntjocka figur och svällande former,
som aldrig hade nått det naturliga behag, en bättre
korsett förlänar.
— Min dam, mina herrar, sade värden som
hade satt fram fyllda glas jag ber att få hälsa er
hjärtligt välkomna, isynnerhet dig Holt som jag
i dag ser här för första gången. Mina herrar, jag
vänder mig nu till er då jag har en skål att
utbringa som ni tvivelsutan skola dricka med den
uppriktighet, som edra varma hjärtan förestava er,
jag menar kvinnans skål, och jag ber den enda
närvarande representanten för könet att mottaga
vår uppriktiga hyllning. Skål, fröken Amanda.
— Jag fryser, sade representanten för könet.
— Å, sade värden, vi kasta oss alla för dina
fötter och du har endast att välja den lycklige!
Vem av oss behagar det dig att skänka ditt hjärta
och din hand, om jag så får uttrycka mig. Vem
väljer du?
— Landshövdingens pojke, sade Amanda som
hade de rätta sociala instinkterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
