Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tolv. Då var balen nog inte slut ännu, säkert var
hon kvar. Han gick tillbaka till hotell Lindquist.
Efter en stunds sökande såg han verkligen
Marianne. Hon stod ensam i närheten av dörren
och tycktes se efter någon. Herman sög under
ett par långa sekunder hennes bild i sig, och en
känsla av renhet och svalka smög sig över honom.
Han gav den vitklädda slanka gestalten en sista
blick och försvann stilla utan att hon hade sett
honom.
På hemvägen fick han sällskap med sin mamma
och rektorskan Mandell. Hon sade att Marianne
hade fått lov att stanna en halvtimme till och
skulle hämtas av jungfru senare.
— Nå, nu har ni haft roligt små gossar! sade
rektorskan.
— Ja, mycket! sade Herman.
När han kom hem, kunde han inte lägga
sig. Han hade för mycket att fundera på. Han
äntrade kakelugnsavsatsen och tog fram sina papper.
— Gunnar, sade han till brodern, du får ta
mig fan inte tala om vad jag har här.
— Nej.
— Svär på det!
— Jag svär på bibeln! Är det cigarretter?
— Ä! Det är dikter!
— Dikter, sade Gunnar djupt besviken, det
var välan ingenting.
Och han kröp ner och lade sig. Efter en
stund stack han upp huvudet:
— Är dom svinaktiga?
— Ä, håll käften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
