Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Växterna erbjuda, yttrade han, liksom
djuren näring åt människans kropp. Men i allmänhet
äta människorna för mycket kött.
— Ja, det är nog sant, sade rektorskan.
— Människans föda består huvudsakligen av
fett, kolhydrater och äggvita. Växterna innehålla
kolhydrater och djuren, vilkas muskler vi steka
eller koka, tillföra kroppen fett och äggvita.
— Spill inte, Marianne, sade rektorskan, du
sitter ju och ser inte vad du gör.
— Gud, jag älskar honom, tänkte Marianne.
— Man bör väl akta sig, fortfor rektor
Mandell, att äta för mycket av vare sig det ena eller
det andra utan man bör avpassa allt efter riktiga
och sunda mått. Därav mår kroppen väl.
Så talade rektor Mandell, ty han insåg att
det var hans plikt att nedlägga ett kunskapens frö
hos sina barn så ofta tillfälle erbjöd sig.
Men Marianne hörde hans ord som i en dröm.
Hon uppfattade väl ljuden, men hon kunde icke
förbinda dem till ord eller meningar. Men ur
samtalet dök en replik upp i hennes medvetande:
— Gustav hade mask, han åt för mycket kött.
Märkvärdigt och meningslöst? Vem var
Gustav och varför hade han mask? Repliken föreföll
henne plötsligt oerhört komisk och ur stånd att
behärska sig brast hon ut i ett nervöst och
meningslöst skratt, som fortsatte långt sedan hon
glömt vad hon skrattade åt.
— Det är opassande Marianne, sade rektor
Mandell, det är opassande att skratta vid bordet.
Ungdomen bör tidigt vänja sig vid att iakttaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
