Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvättade sig, varken söndag eller måndag så att man
aldrig fick se hans ansikte?
Så började det ringa i kyrkan, ja visst det
var aftonsång, vad skulle man med aftonsång?
Det var alltid tomt och ledsamt och bara gummor
i kyrkan, och prästen släpade sig med tydlig
motvilja genom programmet.
Det ringde hårt och brutalt och tröstlöst
beklämmande. Om hon ändå kunde få tag i Herman.
Hon vände och gick förbi skolgården nedåt
ån till, åt det håll där den gamla borgruinen låg.
Hon gick utmed den mekaniska verkstaden, som
låg sotig och dyster nu om söndagen. Strax
bakom den gick en liten smal träbro över ån på
en höjd av femti meter och när man böjde sig
ut över det smala rankiga broräcket och såg ned
i den vitskummande forsen blev man yr i huvudet.
Det stod alltid som ett fint duggande av vatten i
luften här, och det fördes dit från fallet litet längre
upp. En akvedukt av trä ledde vatten där
uppifrån till den mekaniska verkstaden och det
droppade alltid från dess gistna, mossgröna virke. På
den voro skolpojkarna särskilt förbjudna att gå.
Det var för övrigt ett ganska hemskt och otrevligt
ställe, mörkt, med snår av buskar på strandvallen
och så det kokande och brummande djupet
därnere. Var det högt vattenstånd bara mumlade
det, men ibland fräste det vitt och ilsket som
bränningar.
På akvedukten stod Herman och stirrade
tankfull nedåt och lät sig dövas av bruset.
— Herman, sade Marianne lågt. Han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
