Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp och kom långsamt mot henne. Han svingade
sig över broräcket och de gingo tysta ned i skuggan
av mekaniska verkstaden.
— Herman!
— Ja.
Hon smekte lätt över kinden på honom. Det
var lika bra som ord.
Men han nästan snyftade:
— Jag tror inte, att någon kvinna kan älska
mig. Jag är ju så ful.
— Nej vet du, sade hon och ruskade honom
skrattande i armen. Det är då inte alls farligt
med det.
— Jag duger ingenting till, och du ska inte
bry dig om en sådan som mig.
— Kära, kära du!
— Det är detsamma hur det går med mig,
och det kan ändå ingen hindra.
Men för dylikt vet kvinnan bot, och Herman
åtrådde ingenting högre än att bli tröstad. Hon
bara lutade sig mot honom ett ögonblick. Genast
kände han modet vakna.
— Du får aldrig tycka om någon annan än
mig, sade han.
— Är du tokig? Jag tycker det är stiligt, att
ingen enda människa vet om det här. Inte en
enda. Tycker inte du, det är stiligt?
— Jo.
— Fast om jag skulle tala om det för
Edelwei5s! Hon talade om för mig att hon är nästan
förlovad med Lunderberg.
— Ah!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
