Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en moralisk personlighet, äro kallade att överlägga
om den ort där vi post mortem d. v. s. efter
döden skola vila våra trötta och i livstiden
giktbrutna ben.
— Ursäkta mig lektorn, sade Lindblom, men
var det riktig logik i det där? Jag är ju inte
lärd, men jag tyckte inte att lektorn fick alla
konsekvenserna med.
Nu knackade majoren med klubban och i
samma ögonblick uppenbarade sig redaktör
Justesen på referentläktaren och slog snabeln om
räcket. Protokollet upplästes och under tiden
visade sig landshövdingens högresta gestalt. Han
hade för princip att aldrig komma förrän ett
sammanträde var öppnat, så att alla skulle observera
hans ankomst och resa sig upp och hälsa. Han
bugade sig förbindligt och lagom artigt åt alla
håll, det var ingen i stan som så som
landshövdingen kunde få med en hel församling i en
enda bugning och ändå fördela artigheten, så att
var och en fick efter sitt stånd, borgmästaren vad
borgmästaren tillhörer och Lindblom vad
Lindblom tillhörer.
Majoren redogjorde nu för den motion, som
väckts av adjunkt Söderlund och rektor
Mandell och bad herrarna yttra sig om den
föreliggande frågan.
Mösshandlaren Hilarius Olsson begärde ordet.
— Herr Hilarius Olsson!
— Mina herrar, jag skall bara be att få säga
några få ord, om att det tillåtes av mina ärade
medbröder i denna församling — att — e — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
