Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rödbrusig av sprit, och detta var dock hans
jungfrutal.
Westerbom tuggade en stund på detta
jungfrutal, och det såg ut som om det hela skulle gå
i stöpet. Men han klarade det:
— Lindblom ska va med, sade han. För han
har aldrig varit i någon kommitté förr!
Denna korta och oemotsägliga motivering
gjorde effekt och C. A. Lindblom valdes med alla
avgivna röster under det att de andra herrarna
fingo dela med sig av sin majoritet på en del
stänkröster.
Så var sammanträdet slut, men Lindblom tog
bokhandlar Westerbom under armen och sade:
— Westerbom, det skall du djävlar anamma
inte ha gjort för inte! Kom så går vi ner på
Lindquist!
De togo ett enskilt rum och när de hade
druckit litet punsch, kände diversehandlaren
Lindblom ett behov att ge sina känslor ett annat och
högtidligare uttryck än som kunde ske under
skålandet och det privata samtalet.
Han knackade i glaset och reste sig. Även
Westerbom reste sig, men hans rödbrusiga ansikte
behöll samma min av återhållen munterhet som
det alltid hade under alla livets förhållanden och
man kunde icke se om han var nykter eller
död-full. Där stodo nu de två gubbarna ensamma i
rummet mitt emot varandra och Lindblom talade:
— Herr bokhandlare Westerbom! Jag är ingen
talare! Men jag ska inte heller bli lång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
