Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Zorn skall ju vara så på modet, försökte
majorskan hjälpa på.
— Jaa, väste rektorskan fram så gott hon
kunde för snörlivet.
Och så blev det inte mer.
Majoren svettades. Han letade förtvivlad efter
ett enda fattigt samtalsämne i sin hjärna, men
den var som ett utblåst äggskal. Zorn, tänkte
han, Carl Larsson — Dalarne, finns det något
samtalsämne i Dalarne? Selma Lagerlöf — böcker
— bokhandlare — Westerbom! Heureka!
— Den där Westerbom är då för löjlig, sade
han. I stadsfullmäktige har han aldrig sagt annat
än »jag ber att få instämma», så länge jag har
varit där.
— Ja, ha ha, sade borgmästaren, och så blev
det tyst igen.
Och alla gästerna svettades på.
Under tiden voro de väntade lektor Almer
och hans fru på väg till majorens. Det var nu
också ett i alla avseenden märkvärdigt och
intressant äktenskap. Lektor Almer hade i fem år
gått i Borgestad och varit ogift, och så får man
en vacker dag se i tidningen att han är
förlovad med en danska. En dansk danska från
Köpenhamn!
I majorens salong löstes stämningen en smula
när man hörde skratt och prat och en munter
dansk jargong klinga ifrån tamburen.
Lektorskan frasade in. Hon var hög och slank
med tjockt brunt hår och stora mörka glittrande
ögon. Maken till den supéklänning hon bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
