Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Aha! sade kokfrun.
Men madam Ångberg slog ned ögonen och
såg ut som när hon talade om den flicka
sergeanten hade varit kär i för många år sedan.
— Är di inte lyckliga?
— Vi skall hoppas det till Gud!
— Kors redan 1 sade kokfrun. Jaja, de där
danskorna kan man inte lita på! Men Tilda då!
Tag ut flickungen! Ska hon sitta här och höra
på oss? Var det likt något, va?
Aurora leddes motsträvigt ut, ty hon förstod på
tonen att samtalet var intressant fast hon just
ingenting begrep. Men därute var det också mycket roligt.
I förmaket stodo spelbord och där sutto nu
farbröderna och drucko punsch ur små runda glas
och den gula drycken spred en angenäm och söt
doft men cigarrerna luktade illa och Aurora höll
på att få hosta där hon stod i korridoren och
betraktade skådespelet.
— Jag säger pass, sade majoren och jämkade
på korten, och flera andra märkvärdiga ord sade
de, och snart började korten att smälla mot den
blanka skivan på det uppfällda spelbordet.
Farbröderna talade i munnen på varandra och
plötsligt skrek farbror Söderlund: — Trumf i helvete!,
och slängde korten så att det knallade.
Alla herrarna skrattade, men Aurora blev
förskräckt och frågade: — Varför säger han så där?
— Äsch, det begriper du inte, sade Gunnar
överlägset i en dunkel känsla av att mankönet bör
vara solidariskt gentemot kvinnorna.
Så gingo alla ut och Gunnar smög sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
