Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soffor hos sina föremål ty hans specialitet var just
att sitta hos folk och det kunde han göra i
timtal utan bestämt ärende. Då och då snuddade
han mot en kvinnoarm, fick en smekning av en
boa och det var vad han begärde. Hade det varit
någon annan än pastor Orvar J:son Norin, så
skulle han snart ha varit socialt död. Men Orvar
var oförbrännelig, just det att han aldrig anlade
någon botgörarmin hade räddat honom hittills
och gjorde att man fortfarande inte kunde bli ond
på honom. Sålunda översåg allmänna opinionen
åtminstone i början med hans och fru Almers
ensamma promenader. Svårare hade det varit, då
Orvar en längre tid promenerade med en ung
flicka. Då man såg att det fortfarande bara blev
promenader och ingen förlovning fälldes en mycket
hård dom över Orvar, och när paret gick
Storgatan utför hade det en sträng domarinna bakom
varje fönsterruta. Men Orvar var lika glad och pigg,
och flickan gifte sig med en annan och pastorn
vigde paret och glömde frun till dess hon ett år
efter visade sig fräsch och fager med en barnvagn
i parkerna. Då dök Orvar upp igen och satt med
henne på sofforna och konverserade.
Men nu var alla andra övergivna för
lektorskan Almer. Hon var i alla fall något noch
nie dagewesenes, en skönhet, elegans och fraicheur,
som knappt ansågs tillåten i Borgestad. Säkert
hade hon haft erotiska föregåenden, det stod en
air av mogen och erfaren kvinna om henne, en
air som äktenskapets enahanda och hushållsbesvär
icke hade tagit bort. Hon såg ut att ha levat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
