Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äntligen eftermiddagen var gången så skulle de lägga
sig, och då — uf, det var vämmeligt!
Med ett stannade fru Almer, stampade i marken
och ropade på sin dansk-svenska:
— Menneske, De har ved Gud ikke sagt et
Ord om min Kjole! Synes De ikke jeg er
knusende i rött?
— Jo, ni är knusende.
— Nå! Vil De jeg skal sige Dem en Ting,
Präst! Det er det förste, De må sige til en Dame.
Siden må De gerne komme med hendes smukke
Ansigt og små Födder og det hele. Så kan De
endelig komme til og vrövle med Deres Själ och
vad De kan finde på av den slags. Nu ved De
det! Begynd nu med min Drägt!
— Vad skall jag säga?
— De er et Fä! Må jeg ikke sige Fä til
Dem, det siger jeg stadig til min Månd?
— Jo, var så god.
— »Var så god! Ursäkta!» Jo, De er
»fortjosende»! Ved De vad? Nei, det ved De
naturligvis ikke? Jeg är trät av at löbe op og ned
ad Gaden. Jeg vilgå hjem och De vilgå med forstår
sig. Jo, De er Gud hjelpe mig god, Mand!
— Men kära fru Almer...
— Jo, De må gerne vare med hjem! Bläse
med lektoren! De må sidde hos mig og holde
min Haand og vad De vil. Det kunde De lide,
vad? Kom nu!
Och fru Almer log ett tjuvpojksleende och
tog pastorn med sig hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
