Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedraget dig! Her på dette Sofa! Se her! Skab
dig ikke, jeg har gjort det, med pastor Norin.
Nu exploderade äntligen marsipanansiktet, och
det så häftigt att det kom frun att blekna.
Marsipanen förvreds fullständigt i en hemsk och löjlig
grimas, och lektorn sprang fram så att fru Almer
ryggade. Men han såg henne inte han gav
schäslongen en spark, som kom ena benet att
brytas och hela härligheten att vicka på sidan.
Så rev han till sig det lilla sybordet som stod
framför och slungade det i hörnet så att det
bröts i småstycken och alla dess tusen småsaker
svämmade över golvet. Slagen av den effekt hon
framkallat stod fru Almer och såg på honom.
Det låg i alla fall något imposant över hans
elementära ursinne, vreden hos mannen som kränkts
i sin heligaste rättighet: att ensam äga en
kvinna. Hon kunde inte finna honom riktigt
löjlig, trots att hans uppträdande var allt annat
än värdigt!
Lektorn kastade sig på sängen och snyftade:
— Men varför, varför?
Hon såg litet försagd på honom.
— Det var jo ikke andet end Spög, sade hon
litet osäkert.
Han flög upp:
— Ljug inte! väste han. Men det skall han
få betala, om jag också ska göra mig olycklig
för tid och evighet!
Och han rusade ut innan hon hade hunait
hindra honom. Hon satt kvar ett rov för ganska
stridiga känslor. Hon var egentligen inte elak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
