Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon slår dig på det högra kindbenet, så vänd
honom strax det vänstra till. Skulle du glömma
det, så säg bara till så ska jag djävlar anamma
påminna dig!
Men pastorn hade räddat sig upp i trappan.
— Ja spring du, fortfor lektorn, vi träffas väl
ändå! Och då skall jag ta mig fan lära dig!
Tvi fan ett sånt as du är. Och du skall kallas vän!
— Du! Du! Du för dig! gnisslade pastor
Norin alldeles utom sig mellan tänderna. Jag
uppsäger bekantskapen!
— Så mycket bättre! Min herre, ni är ett
svinl Herr pastor, jag ber att få underrätta er
om att ett större as än ni har aldrig gått i ett
par skor!
— Lektorn är ett as, skummade pastor Norin.
— Det här lilla nöjet ska kosta pastorn hans
plats, jag skall stämma pastorn, det kan pastorn
sätta sig på!
— Stäm bara! Var så god och stäm! Jag
är fullkomligt oskyldig! Det är lektorns egen fru,
som är hysterisk, karlgalen ...
— Tig, lymmel!
Och lektorn som började se rött igen gjorde
en hastig rörelse för att nå sin antagonist. Men
pastorn flög längre upp i trappan, öppnade sin
tamburdörr, räckte ut tungan två gånger, spottade
och försvann in till fru Atterblad.
Utmattad och vimmelkantig stod lektorn kvar
i porten. Vågorna lade sig och marsipanansiktet
återtog sitt vanliga uttryck av slöhet. Ännu
aldrig i sitt liv hade han haft en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
