Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting sådant, han kunde på sin höjd se ond
ut. Inte heller näsan hade någon bestämd
karaktär. Nej, han letade förstämd i sin fysionomi
utan att hitta det minsta som tydde på utpräglade
eller framstående egenskaper. Hur var det
möjligt att ingenting hos honom antydde att han
var något särskilt? Om han åtminstone hade några
dåliga egenskaper i ovanlig grad! Bara han inte
var en nolla bland nollor! Inte försvinna i
mängden! Inte utplånas!
En tanke slog honom ibland isande och
förskräcklig: Men vad har jag egentligen för rätt att
tro att jag skulle vara eller bli något särskilt?
Fanns det kanske ingenting som berättigade honom
att tro det? Skulle vissheten härom som han bar
inom sitt bröst vara falsk? Den tanken var
olidlig. Men i själva verket, han hade aldrig märkt
att han hade gjort något större intryck på någon.
Fadern ansåg honom vara en ouppfostrad lymmel
och fann honom odräglig, och kamraterna brydde
sig inte om honom alls. Han skulle nog velat
utmärka sig på alla områden, men det hade aldrig
lyckats. Han skulle gärna velat att hans svenska
uppsatser i skolan fått beröm och blivit
uppmärksammade, men rektor Mandell ägnade tvärtom
numera just hans skripta en tarvlig och småaktig
kritik, som energiskt slog ned på varje försök att
uttrycka sig annat än på kansliprosa. Nå att det
gick dåligt i skolan, det var nu en sak för sig,
det betydde nu mindre, och all historia lärde att
pedagoger i alla tider sin natur likmätigt kraftigt
förföljt den sanna begåvningen till förmån för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
