Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kaptilet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman gick efter några vedträn och eldade
i kakelugnen. Lågorna höggo tänderna i veden
så att det knastrade och snart bullrade brasan
muntert. Då tog Herman sina papper och blad
efter blad kastade han dem in i ugnen. En
sekund — och de voro tunna löv av aska och
sögos bort av luftdraget.
— Den röda hanen fullbordar sitt verk, sade
han med ett djupt tonfall.
Fattad, men beklämd såg Herman sin diktardröm
förbrinna i björkvedsbrasan. Han satt stel
och stirrade in i kakelugnen tills det sved i ögonen
och de svavelblå lågorna började sin
serpentindans över glödhögen. Svidande tom steg han
upp och gick ut. Vad hade livet nu att bjuda
poeten utan lyra? Vad var nu egentligen livets
mening? Varför existerar man, varför gör man
så och så och varför dör man slutligen? För att
komma till himlen! Mja, det där kunde väl aldrig
vara allvar! Visserligen fick man ju lära det
i skolan och det präntades in med hela dess
auktoritet. Men påtagligen drevo lärarna här en
trafik som de själva inte trodde på. Antagligen
voro de väl lika tvungna som han att tro på det
officiellt och det var endast fullt i sin ordning
att de upprätthöllo illusionen av en treenig Gud.
Värre var det med pastor Norin och rektor
Mandell, för de tycktes verkligen tro på det. Men de
flesta människor kunde omöjligen göra det, ty då
måste de ju komma i en svårare pliktkollision.
Med ungdomens lidelsefulla och omutliga krav på
ärlighet kunde han icke se att det var möjligt för´
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
