Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundrahövdade hydra hade stuckit upp sin vederstyggliga
nacke utan att han hade svängt sitt svärd för att
avhugga den. Våld, väld och orättvisa hade
triumferat och han, Oliver Ölen, som i så många år
endast gått och väntat på att få skifta hugg med
dem, han hade sovitll Och nu hade en annan
varit framme och skördat all äran, dräpt hydran
och hemburit segern!!
Han böjde huvudet.
Det var förspillt. Han hade kommit för sent.
Åter hade han kommit för sent.
Och ånyo genomisades han av den fasansfulla
känslan av att vara en oduglig, en förkastad som
skulle slungas på sopbacken av kastoskoveln. Hela
sitt liv hade han väntat på detta, här hade varit
just det ställe där han mer än någon annan hade
bort gripa in, ingen hade bon äga sådana
förutsättningar som han. Hans rätta ögonblick hade
varit, och det hade gått förbi. Det hade gått förbi.
Men i alla fall, när Oliver åt frukost såg han
ännu en gång på artikeln. Månne där icke ännu
var en hel del ogjort? Var det inte en massa
synpunkter, som artikelförfattaren hade förbisett?
Visst fan! Kunde det inte sägas en hel del saker
ännu? Och kunde det inte sägas bra mycket
skarpare? Oliver Ölén skulle tro det! Här skulle
det tas i med hårdhandskarna, och den som skulle
säga sista ordet, det var i alla fall han det. Djävlar
anamma! Nu skulle de få se på satan! Var det
inte det han alltid hade sagt, att det bara behövdes
att humbugen och skojet skulle visa sig för att
Oliver Ölén skulle vara till hands och upprycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
