Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En plötslig tanke föll redaktör Justesen in:
— Hör nu herr Ölén, sade han, om jag vore
i herr Öléns kläder, skulle jag skriva en dikt om
humbugen.
— Hm jaa, jag skall försöka.
— Men låt oss få den om ett par timmar.
Vi skall ha den redan i dag.
— Joo, det skall nog bli.
— Jag skall se den, innan den sättes upp.
— Jaha!
Och redaktör Ölén försvann för att gå ut
och hämta inspiration, medan Justesen log sitt
osynliga leende under näsan. Lagergren-Björkquist
gjorde ett försök att efterhärma leendet.
Han hade bevittnat dödsstötens utdelande, och han
förstod att hans tid var kommen. Exekutionen
hade haft all den tjusning, som en verklig
grymhet kan ha, och det att han hade fått vara med
om den, visade ju att han Lagergren-Björkquist
snart skulle sitta i redaktionssekreterarens stol.
Redaktör Justesen telefonerade till kammarherrn
och utbad sig ett besök på redaktionen fortast
möjligt. Kammarherrn kom. Redaktör Justesen
räckte honom tidningsnumret med den brännbara
artikeln, lutade sig bakåt och avvaktade resultatet
medan han rökte sin cigarr. Kammarherrn påtog
guldpincenéen, kastade en blick på tidningen och
fick genast en sådan chock, att lornjetten gled av
näsan och dinglade i sin snodd på bröstet. Men
den måste ju på igen och så läste kammarherrn.
Han interfolierade med diverse kraftord.
— Såna förbannade slynglar! Sluskar är det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
