Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Betyder ingenting! Herrn är begåvad! Vad
ska jag göra nu då?
— Gå till majoren och ta reda på hur landet
ligger!
— Ja visst! Och sen då?
— Komma hit! På det beror, vad vi ska ta
oss till.
— Men den där extraläraren?
— Den? Han är förlorad!
Kammarherrn gick. Efter en stund inträdde
Oliver Ölén, han hade sin dikt färdig. Det var
en ljungande dikt. I breda blodfulla strofer
krossade den humbugen, tillintetgjorde orättvisan och
avskaffade lögn och svek.
Redaktör Justesen läste den utan en min.
— Utmärkt! sade han. Herr Ölén kan få
ledigt i dag! Jag tänker nog att Lagergren kan
sköta notisavdelningen ensam.
Oliver tackade och gick ned på hotell Lindquist
för att fira sitt livs stora handling sin första stora
kraftmätning med humbugen och orättrådigheten.
Men redaktör Justesen satte sig ned och skrev
under diktens rubrik följande rader:
Nedanstående ståtliga dikt, som vi med nöje
bereda plats åt, kommer som ett apropå för dagen.
Den är inspirerad av det lömska och löjligt
ovederhäftiga angrepp, som vår »hedervärda»
socialistkollega i sitt gårdagsnummer gjorde mot en del aktade
män här i samhället.
— Lagergren! Gå ned i sätteriet och tag ut en
snygg rubrik till den här dikten. Den skall för
resten sättas med kursiv, det tror jag blir bäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
