Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt att sprida otrevnad utan att man kunde säga
vari det bestod. På skrivbordet hade dock hennes
ordnande hand ingripit. Han återfann sina böcker
och papper i ett snörrätt och äckligt ordentligt läge.
— Naturligtvis, tänkte han. När jag träffar
en kvinna, som kan låta bli att ordna på en herres
skrivbord, den dagen skall jag bli optimist. Men
jag får väl aldrig se henne. Och därför får jag
väl förbli pessimist, kan jag tro. En man lägger
sina papper efter deras innehåll och syfte och
användning, men när en kvinna ser det kliar det i
hennes fingrar att lägga om dem efter linjalen.
Eller efter färger.
Och han gick, ut igen. Han kom plötsligt
att tänka på att han hade en mission att fylla: att
visa att han menade allvar med sin oförbätterlighet.
Han uppsökte redaktör Erik Hämnare och
bad honom gå med sig ut på stadshotellet och äta
sexa. Redaktören ville till en början inte, men
Berntsson föreställde honom att det var ett
utmärkt sätt att förarga det borgerliga samhället.
Då övergav redaktören för aftonen världsalltets och
samhällets omredigering och tillbragte kvällen på
krogen.
Och så gingo dagarna och det var strax jul.
Stationsskrivare Lunderberg tog gud i hågen och
friade till Edelweiss Lindblom, och han hade kanske
fått ja, om inte madam Ångberg hade haft reda på att
han hade ett barn med en av flickorna på stadshuset
och talat om det för Edelweiss. Och hon sade
till stationsskrivare Lunderberg att han måste göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
