Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis kunde man inte komma till en präst
i gult siden och det till på köpet i ett sådant
ärende. Hon hade också en charmant svart
klänning av kläde, som hon använde när hon gick
till nattvarden eller eljest vid mycket högtidliga
tillfällen. Den var som sagt alldeles utmärkt vacker,
men å andra sidan ville hon inte komma i en hel
svart klänning, den skulle verka som botgörardräkt
och kanske ingiva prosten eller vad som var
viktigare prostinnan den uppfattningen att hon
erkände sig skyldig. Nej, det måste vara något mitt
emellan dessa båda ytterligheter. Svart kjol och
en ljusare blus? Jo! Men hurdan skulle blusen
vara? Hon hade en mörk lila, men lila var en
allt annat än prästerlig färg, och när man var ute
i religiösa ärenden! Vit blus? Nej, då såg hon
ju ut som en serveringsflicka och det passade inte
heller. Och för resten hade den blusen
genombrutna ärmar. En svart och vitrandig blus hade
hon förstås, men den hade ärmar som inte räckte
ens till armbågen, och hur skulle det ta sig ut
om hennes skinande hull strålade fram; det skulle
bestämt förta något av allvaret och uppbyggelsen i
situationen. Men — svart och vitt var inte det
den allra bästa ekvivalenten till hennes
sinnesförfattning och hennes ärende? Jo visst och — nu
hade hon funnit det, hon kunde ju behålla koftan
på. Heureka!
Sagt och gjort, fru Atterblad tog sin vita blus
och en svart kjol och tågade åstad och blev
mottagen av prosten med ett besynnerligt, litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
