Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en inre brand, som icke lämnade honom någon
ro. Marianne hade lämnat ett tomrum efter sig som
han inte kunde fylla. Hon hade blivit ett avlägset
och smärtsamt minne, och hon förmådde inte att
hålla hans tankar och sinnen rena. Med stigande
vämjelse kände han, att Amanda, den fräcka, nakna
liderliga varelsen tog honom i besittning. Än
åtrådde han henne så att han tyckte sig vilja
ge allt för att få trycka sig intill henne, men ibland
förbannade han henne. Och han tyckte sig ha
svikit den omutliga fordran på sinnets renhet han
hade uppställt på sig själv.
Han såg icke heller Marianne nu, ty han gick
aldrig ut förrän det var mörkt, och hon undvek
de ställen där han brukade hålla till i enrum
med sina egna tankar.
Men en dag när han var på väg till skolan
mötte han henne. Det var på den ensliga lilla
Brogatan, där det icke fanns några skvallerspeglar,
efter som husen lågo inom trädgårdar på gatans
ena sida och den andra sidan icke hade några hus.
Han ville vända om, men benen ville icke
lyda honom. Han kände hjärtat bulta och gången
blev ostadig men hur det nu gick till, de kommo
mitt för varandra. Som i en dröm såg han att
Marianne log ett ansträngt muntert leende och räckte
fram handen. Han vacklade förbi. När han
förmådde vända sig om, var hon redan ett långt
stycke borta, och hon gick mycket fort. Han
önskade att han kunnat ropa på henne, han ville
ha givit allt bara för att ett enda ögonblick få se
hennes ögon och känna den lilla handen i sin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
