Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hans strupe var för torr och där vek hon
för resten in på Kvarngatan. Slut.
Han kom upp i klassen. De skulle ha
kyrkohistorien, repetition av den äldsta kristna kyrkans
historia för rektor Mandell. Herman funderade
om han skulle riva ut ett blad ur Cornelius
och titta i under lektionen men gav fan i det,
det var för besvärligt. Han kunde ju ha boken
öppen och läsa innantill, om inte rektor märkte det.
Han slöt ögonen:
Marianne...
— Vad i jössu namn menas med gnosticism?
frågade Ivar Hedenblad, som stod och polerade
sina naglar och samtidigt kastade en blick då och
då i kyrkohistorien. Hedenblad ansåg
kyrkohistorien vara det största skojet av allt det nonsens han
måste lära sig och gnosticismen det dummaste i
kyrkohistorien; lika gärna kunde han lära sig
katekesen utantill baklänges. Men han förstod att man
tills vidare måste upprätthålla skenet och låtsas
intressera sig för den!
— Är det ingen djävel, som kan säga vad
gnosticismen var för något?
— Läs i boken! morrade en stämma.
»Gud är ursprungligen en opersonlig livskälla»,
läste Hedenblad, »opersonlig livskälla eller urgrund,
men vinner dock personlighet genom de ur honom
till följd av en inre naturnödvändighetens lag
emanerande krafter eller aeoner, vilka utgöra en
i fullkomlighet gradvis avtagande uppenbarelse av
det i sig förborgade gudomliga ur väsendet.»
Puh! Han stirrade häpen på denna hebreiska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
