Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de kunde inte lita på att inte barnjungfrun
somnade fram på morgonsidan, och det hände
nästan alltid att majoren vaknade då också. Ja,
barn är besvärliga, men de är ju också trevliga,
och tänk vad han hade kostat på dem allt med skodon
och kläder och nöjen, det tog ju aldrig slut när
man hade tre stycken som slet! Men vad gör
det i alla fall strängt taget? Det skall ju så vara.
Det var visst inte värt att tänka på annat än de
ljusa minnena! Gott att man inte har det allra
minsta att förebrå sig! Herman hade fått en god
uppfostran. Man kunde kanske varit ändå snällare
mot honom. Han borde ha fått ut i förskott all
den godhet, som han ju nu icke kunde få eftersom
han gått bort i förtid. Ack ja, han hade haft ett
gott hem, det är minsann inte alla barn som ha
det så bra, tänk på de stackarna, som ha fattiga
och dåliga hem där mannen super.
Så blev majoren så småningom riktigt vek
om hjärtat vid tanken på sin egen förträfflighet.
Majorskan kom in och sjönk ned i soffan:
— När skulle begravningen bli?
— Om fyra dar, det är ju ingen idé att vänta
med den.
— Du får gå till gamla kyrkogården redan i
morgon och försöka få någon vacker plats, nedåt
ån till, är det inte plats där under lönnarna?
— På gamla kyrkogården? Neej, det går inte
för sig!
— Herman får inte ligga i det otäcka kärret
därute på den nya platsen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
