Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ett halvt år sen. Jag behöver bara låta
sömmerskan sätta krusflor på den.
— Ja ja, det låter väl ordna sig.
Begravningsdagen rann upp och det var en
stor dag i Borgestad, men särskilt för madam
Ångberg. Redan klockan halv sju steg hon upp,
tog på sig underkjolen och vred upp sitt lilla hår
i en tova högst på skulten och började stöka. Ur
klädkistan tog hon fram den bästa svarta
klänningen som låg inlindad i ett lakan och hängde
den försiktigt över stolen. Det var inte ofta den
var framme, vanliga söndagar eller vid mera
indifferenta lik hade hon en gammal och litet sliten,
men på en dag som denna var det klart att det
inte kunde komma i fråga annat än att vara riktigt
fin. Alla människor skulle naturligtvis vara på
benen i sina bästa kläder. När hon hade gjort i
ordning tog hon dagen till ära fram en alldeles
ren brickduk fast det var mitt i veckan och de
bästa kopparna och så malde hon kaffe. Den
dagen knusslades det inte på bönorna, det var
bara rena javan, inte det allra minsta surrogat, och
det var med inre frid och tillfredsställelse madam
Ångberg den dagen vred om sin gamla kaffekvarn.
Hon nästan tänkte att i alla fall ge licentiaten
Berntsson en tår nu när han skulle resa, för han
hade i alla fall betalt hyran ordentligt och det ena
med det andra, men han hade å andra sidan inte
visat henne någon tacksamhet, så det fick välan
va så! Så satte hon på vattnet och bad Ångberg
titta till det, medan hon gick till speceributiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
