Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och köpte färska bullar och en tår ordentlig
kaffegrädde.
Frun i speceributiken hälsade med glädje
madam Ångbergs inträde, för hon var i alla fall
den bäst underrättade i hela stan, och det hon
inte kunde få reda på det var inte värt att veta
eller också var det fördolt för alla utom gud.
— Ja tänk, herre gud! sade specerifrun, tänk
i alla fall!
Och hon ruskade på huvudet till tecken av
missnöje med denna usla värld i allmänhet och
den nyss inträffade olyckan isynnerhet.
— Ja tänk, sade madam Ångberg och ruskade
till svar på huvudet. Och han var inte mer än
sjutton år, på det adertonde.
— Ja, det är märkvärdigt att han skulle
drunkna, han som var så ung.
— Det är det sannerligen. Men det var vår
Herres vilja, se, och då så.
— Ja det förstås, sade specerifrun som inte
var särskilt religiös, det förstås, men det var
besynnerligt i alla fall! Majorens äldste son!
Det var som om specerifrun omedvetet hade
funnit det naturligare om det hade drunknat någon
för en av de fattigare än just för stans största
pamp.
— Ska di ha körkan klädd? sporde
specerifrun vidare.
— Tror ja det, aspedistror och palmer och
litet av varje.
— Men mest brända mandlar, sade C. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
