Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindblom som själv hade infunnit sig i sin affär.
Nå, hurdan kista skall de ha?
— Gul, av ek, svarade madam Ångberg, fast
det är imiterad, men vad gör det när den ändå
skall ned i jorden?
— Nä som sagt, lilla madammen, vad gör
det om hundrade år! Då är vi min själ bara
dynga allihop, som går här och spankulerar.
— Jo jo!
— Hela tantararan! Då smäller vi inte så
högt som ett kilo kaffe allihop! Men själen si!
Den kölar inte, för den är odödlig!
— Men i alla fall, sade specerifrun, nog
kunde di ha tagit äkta ek, när det är äldsta
pojken.
— Å, vad spelar det för trumpet antingen
den är det ena eller det andra! Det ser ut som
ek och då är det ek!
— Nej, det är det inte! När det inte är det,
så är det det inte!
— Joho! Det är just vad det är. Men det
begriper du inte, för det är mycket svårt! Ser
du, om jag tar litet hopskrap av kaffesmulor här
och var ur säckarna och säljer det till en kund —
fast det var lögn i helvete, att jag gör det! —
men om, och uti fall att han tror att det är blå
java, så är det blå java för honom, ser du! Det
där kallas filosofi! Jo jo! Och precis med den
här kistan! När den ser ut som ek, så tro alla
människor att det är ek, och de tänker: det är ek,
och då är det ek. Det är så mycket som beror
på tanken här i världen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
