Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu tar vi en påtår!
Klockan ett var hela Borgestad samlat vid
sorgehuset. Begravningsgästerna kommo just ut
därifrån efter att ha druckit portvin och ätit konfekt.
Madam Ångberg och speceributiken höllo sig i
teten bland åskådarna. Från kökshållet kommo
de sex bärarna. De svarta handskarna pöste på
deras händer och ölet pärlade i stora droppar på
deras pannor och på deras hjässor tronade hattar,
representerande moder från långt framfarna
decennier.
Det gick ett sätt genom madam Ångberg, när
hon såg vaktmästar Strömbom.
— Strömbom är full, sade hon! Kors i herrans
namn! Jo jo, vad var det jag alltid har sagt! Den
kan man inte lita på! Och på en begravning!
— Å, sade speceributiken, inte är han fullare
än vanligt. Öl ska di alltid ha!
Och madam Ångbergs hopp sjönk ned i
kjolsäcken igen, när hon såg att Strömbom visst inte
var värre än att han kunde både gå och stå och
bära kistan på vagnen.
— Titta, sade speceributiken, titta så mycket
blommor, så roligt för majorens.
— Ja, tänk vad det kostar allt det här!
— Jojo, titta på den där från stadsfullmäktiges!
Nu syntes familjen Holt komma ut ur porten.
Det blev tyst. Alla herrarna togo av sig hattarna
och damerna tittade på majorskan för att se vad
hon hade på sig.
Familjen Holt stuvade in sig i vagnen, det
vill säga, Gunnar fick inte rum utan han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
