Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
versjuka färg och pelslika peruker. Ursprunglig tecknare, är Brenner ypperst blott
i svart och hvitt — det ser man af hans förträffliga målningar i svart af Karl
XI (Nat. M ) och Ulrika Eleonora d. ä. (N. M.), men bäst af själfporträttet i svart
med pålagdt hvitt på elfenben (Riksbanken). Denna sista miniatyr är ett sä
förtjusande verk, att det i elegans och säkerhet först upphinnes af Hall och
Lafren-sen d. y. och gifver med obeskriflig charme en ungdomlig och svärmisk
konstnärs-fysionomi.
Vid sidan af Brenner verkade som miniatyrist Andreas von Belin, född i Kristianopel
1650, elev af Ehrenstrahl, verksam i Sverige 1677—1709, själf en putslustig barockminiatyr
i dvärggestalt. Han har porträtterat pä koppar en mängd af tidens människor — retrospektiva
utställningen 1898, Vibyholm, ett par säldes på Hammerska auktionen 1893 °- s- v- —
rätt täckt och nätt, men utan någon sorts framstående egenskaper. Han gjorde
dessutom också en mängd kopior i miniatyr af berömda barockkompositioner.
Nationalmuseum har flera sådana med barnslig färg och tölpig teckning, hvilkas figuriner variera
scener efter Goltzius och Ehrenstrahl. (En Andromeda antagligen efter Veronese finnes i
Hammerska samlingen.) Miniatyrbilder på koppar målade också J. H. Wedekindt
ikring 1710. Detta år har han — efter Ehrenstrahl? — utfört ett porträtt af Gustaf
Carlson Bonde i romersk dräkt, en småtrcflig och gladlynt liten bild, och frän samma
tidpunkt stammar ett litet löjligt konterfej af dennes grefvinna, Charlotte Liewen,
lekande med blommor i ett rum med utsikt mot en blå himmel och ett litet leksaksträd
(Vibyholm).
Liksom Behn utdanades hos Ehrenstrahl I ledvig Eleonoras kammarherre Erik
Utter-hjelm (1662—1717), miniatyrist med bjärt, klar färgläggning, men framför allt emaljmålare.
Redan Signac hade till Sverige infört Petitots vanskliga konst — en räkning i
Riksarkivet från 1655 visar, att han förfärdigat »un portrait en email du Roy grand comme la
main» (säkerligen äro Karl X Gustafs föga vackra eller roliga emaljporträtt i Nat. M.
Hist. A af hans hand), men Utterhjelm sökte drifva konsten längre. Utom en hel räcka
Karl XI:s bilder med konungens mjeltsjuka ansikte mot kornigt ljusbruna fonder i
harnesk och med violett fodradt hermelin — efter målningar af Ehrenstrahl — gjorde
han en hop små kompositioner efter berömda original med uttryckslösa små
barockfigurer mot himlar, hvilkas blabärsfärgade flackar tyda på ofullkomnig teknik vid
bränningen.
I ofvanstående rader är en hastig generalmönstring gjord med det döende sextonhundra
talets mer kända målare, men framställningen blefve falsk, om det ej antyddes, att bakom dessa
funnos djupa led af mer eller mindre uteslutande i handtverket kvarstående yrkesmålare.
Några af dessa äro mer bekanta som den holsteinske blomstermålaren Johnsen, som för de
galante de Bechernas rum och boudoarer utfört sirliga, botaniskt noggranna blomsterstycken
med fjärilar och ormar (nu å Eullerö) eller konterfejaren von Thun, af hvilken
enkedrott-ningen 1669 inköpte flere stycken stora jakter, kanske ännu kvar pä Drottningholm.
Andra äro föga mer än namn, bekanta från kyrkböcker och räkenskapshandlingar. Den
intressanta yrkeslista, kapten L. Bergström sammansatt ur Tyska kyrkans
ministerial-böcker, lär oss, hur rik S:t Gertruds församling var på konterfejare och målaremästare, de
flesta nog rena handtverkare, men också i stånd att som den eljes okände Daniel
Sade-wasser arbeta för hofvet. De gamla mantalslängderna visa konterfejare boende framför
allt i staden inom broarne och Maria församling. Allt tyder på — hvad ett studium af
tidens bouppteckningar bestyrker — att målarkonsten ej blott älskades i adelshusen och på
herrgårdarne, utan trängt långt djupare. I de borgerliga salarna mellan hyllorna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
