Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tennstopen och öfver ljuskistorna af ck hängde ej sällan mörknade porträtt, helt visst af
större affektionsvärde än konstnärshalt, men bevis på, att målarkonsten småningom
blif-vit hemmastadd i den karolinska tidens Sverige.
Olyckligtvis skulle Sveriges politiska och sociala förhållanden under stora ofredens
år störa utvecklingen från iöootalet, och det nya seklets första decennier, då den svenska
storhetstiden skref de sista och mest tragiska sångerna af sitt hjälteepos, och landets märg och
blod gingo upp i krigets och försakelsernas heroism, voro lika litet lämpade för penseln
som för pennan. Den stigande fattigdomen, den osäkra äfventyrsställningen, noflifvets
och de förfinade sedernas nödtvungna tillbakagång under krigsårens bekymmer och
umbäranden, allt lät den späda konstflit, som Hedvig Eleonoras och hennes samtidas
artistiska böjelser låtit spira, åter visa tecken att förtvina. De stora kostsamma
byggnadsföretagen afstannade småningom. Lyckligtvis stod riksänkedrottningens Versailles så godt
som färdigt vid hennes död, men redan dessförinnan upplöstes Drottningholms
konstnärs-skola. 1707 nedlades allt arbete på Stockholms slott, och de siste af de utländska
konstnärerna flydde den nordiska svältvintern. Af de inhemska artister, som arbetat i
Ehren-strahls och Mijtens’ atelierer, förminskades skaran år från år, i det de unga lockades mot
större förhållanden och varmare konsthärdar.
En hel svensk emigration, aldrig studerad, ledde så den första af våra
målargene-rationer öfver till England. Mikael Dahl (1656—1743) var den, som här gaf föredömet. Född
i Stockholm blef han tidigt lärjunge af Ehrenstrahl men reste redan 1678 med en engelsk
köpman Pouters öfver till London. Att bristande tro på möjligheten att i Sverige vinna
en tryggad och dräglig ställning var driffjedern, synes af ett bref från Dahl till hans
gamla mor i Stockholm (Gahms samling, Rom %o 1687); han ville hellre, heter det
där, lida nöd i främmande land än hemma bland vänner och anförvandter.
I London utbildade sig Dahl under inflytande af den stora van Dyckska
porträttstilen, sådan den med utspädt och förtunnadt men ännu blått blod vidmakthölls af Lely
i dennes talrika, blott allt för mode-eleganta bilder med deras inställsamma och sensuella
färgbehag som i det kända skönhetsgalleriet från Karl II:s hof. De präglas af en sinlig,
mysk-doftande morbidezza, dessa unga kvinnor med de fuktiga ögonen öfver de bleka läpparna
och de hvita brösten, lysande ur linnet i dristiga urringningar, eller äro med en
pikant och oskuldsfull lättfärdighet omkostymerade till arkadiska herdinnor, följda af sina
lamm. Utom Lely har Dahl studerat dennes efterträdare som mode-porträttör,
Ltibecka-ren Kneller, en själsförvandt till Ehrenstrahl, en praktkär, tysk allegorist också han,
dekoratör och fabrikant, dock med en än starkare pust af barockens brio öfver statporträtt
och ryttarbilder. Men Kneller är finare i färg och formgifning, själf vorden elegant om också
med en ytlig distinktion i beröringen med den högaristokratiska publik, för hvilken han
arbetade. Låt vara, att hans krigarporträtt i peruk och harnesk oftast verka
konventionellt och innehållslöst som psykologiska porträttbilder; de äro dock ej sällan af
imponerande ståtlighet som t. ex. hans Czar Peter i Hampton Court, och hans ladies
med de löst flytande kläderna kring förtjusande, långa gestalter stråla af en själfberusad
blodets lycka, där de stå lutade mot parkbalustraderna och låta rosorna glida ur sina
blomsterkorgar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
