- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
X

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter flera års studier i London, besökte Dahl Paris och Rom, där lian bland
annat målade Kristina (1687), och blef vid återkomsten till London en lycklig rival till Kneller.
Beskyddad af drottning Anna och prins Georg, hvilka han båda flera gånger målat,
fick han alla Londoijs ryktbarheter till kunder. Krigare som Marlborough, prelater som
James Gardiner, biskop af Lincoln, förnäma damer som hertiginnan af Montagy och lady
Fenwich, skriftställare som Addison (1719) och Pope (1727), sutto i hans atelier.
Mezzo-tintons mästare som J. Smith. Simon och Laber m. fl. hafva reproducerat ett sextiotal
af hans verk, och en promenad i Hampton Court likasom i det stora nationella
porträttgalleriet i London låter oss ännu se spår af hans verksamhet.

Man får tänka sig Dahl utöfvande sin konst, så som emaljören Rouquet kort efter
hans död skildrat en engelsk portråttist på modet i sin skrift l’Ltat des Beaux-Arts en
Angleterre (1756). I den förnäma trakten af London har modemålaren sin atelier
med en expositionslokal, där aristokratiens herrar och damer träffas och diskutera sina
respektive konterfej, medan mästaren själf i atelieren intill fäster på duken någon
förnäm personlighets drag, som sedan en särskild draperimålare kläder och förser med
ac-cessoarer. Hufvudstommen af Dahls porträtt utgöres dels af kvinnobilder i mer eller
mindre rik utstyrsel dels af krigarbilder. I hans ovala porträtt af drottning Anna pä
Grips-holm — utgående direkt frän Kneller — har man prof på den förra genren och ser, hur
han målade sina ladies, hvilka efter revolutionen fått mera anspråk på värdighet och
blandat in ett stänk af bigotteri i själfsvåldet, men som ännu le med tillgängliga
leenden öfver det kring nakna axlar löst draperade sidenet. Hans krigare med frisk
ansiktsfärg, i harnesk och stora peruker, generaler med kommandostafvar och
amiraler på skeppsdäck med ropare i händerna vid de öppna kanongluggarna, hafva något
af det koketta drag, som utmärker militären från Marlboroughs och Villars dagar. Dahls
färg är lugn och klar, hans individualisering svag, utslätad af skönmålarens
konventionella uppfattning, som man kan se af hans ungdomliga, fullkomligt karaktärslösa
fantasiporträtt af Karl XI1 i Nationalmuseum (kopia på Drottningholm).

Dahl afled 1743 den 20 okt. och begrofs i S:t James kyrka i Piccadilly. Ryktet om
hans framgång nådde hans hemland och lockade flera af de unga svenska målarne till England.
Hos honom arbetade — utom sonen Dandridge från omkring 1702 framför allt en annan
svensk, som skulle dela hans ryktbarhet, Hans Hysing, först guldsmedslärling, sedan elev
af David Krafft, son till en gammal svensk silfverarbetare Diedrik Hysing. Om ej sä talrik
som Dahls, är dock listan på Hans Hysings i svartkonst graverade porträtt äfven den
ansenlig nog. Två gånger har drottningen suttit för hans staffli, och porträtt af
Georg II, Georg III som prins af Wales, Robert Walpole m. fl. röja hans ryktbarhet.
Kring 1725 — 30 synes han hafva stätt på sin höjdpunkt. Lärjunge af Dahl och Hysing
blef också själfve grundläggaren af vår första nationella porträttörfamilj, Lorenz Pasch d. ä ,
som mellan 1721—29 vistades i London, ehuru väl blott de tidigare verken af hans till
föremål och utförande senare så borgerliga arbeten visa märken af, att han utgått ur denna
eleganta modeskola.

Till London reste också en i Stockholm född artist, hvilken var son till en
inflyttad fransman, och som också i Frankrike till sist skulle vinna en stor ställning -—
emaljmålaren Charles Boit (1663—1727). Hans fader var bollmästare och galanterihandlande
i Stockholm (Flodmark, Bollhuset och Lejonkulan»), och sonen hade sannolikt också som så
många juvelerarsöner — Schröder, bröderna Richter och Hysing m. fl. — begynt med att
måla småbilder och porträtt för dosor och ringar. Ln större fordran, som bollmästaren ägde
hos Pierre Signac, visande de båda landsmännen i beröring, gör det högst sannolikt, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free